Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
sannolikhet i hvilket fall som helst skulle skiljas, i hän-
delse vi. såldes, och då vi voro fullständigt i våra äga-
res händer, ansågo de det bäst att fogligt gå hem.
Icke förrän denna sista skilsmässa kom, käre läsare.,
hade jag nått de djupare afgrunder af tröstlöshet hvari
det ofta är slafvars lott att nedsjunka. Jag var ensam
och öfvergifven inom ett stenfängelses murar, öfverläm-
nad åt lifslångt elände. Jag hade hoppats och väntat
mycket i månadetal förut, men mina förhoppningar och
förväntningar voro nu förbleknade och tillintetgjorda.
Det fruktade slaflifvet i Georgia, Louisiana och Alabama
— hvarifrån flykt var nästan omöjlig —• stirrade mig
nu i min enslighet i ansiktet. Möjligheten att någon-
sin blifva någonting annat än en usel slaf, en maskin
blott i en ägares händer hade nu flytt och tycktes flydd
för alltid. Ett lif af lefvande död, uppfylldt af bomulls-
fältets och sockerplantagens otaliga fasor, tycktes blifva
min dom. De afgrundsandar som rusade till fängelset,
då vi först sattes dit, fortsatte att besöka mig och an-
sätta mig med frågor och plågsamma anmärkningar. Jag
var skymfad, men värnlös, lifligt genomträngd af rätt-
visans och frihetens kraf, men utan medel att förfäkta
dem. Att tala till dessa odjur om rättvisa och barmhär-
tighet skulle hafva varit lika vanvettigt som att reso-
nera med björnar och tigrar. Bly och stål voro de enda
argument som de voro i stånd att uppskatta, sasom hän-
delserna under de följande åren hafva visat.
Sedan jag kvarblifvit i detta lif af elände och för-
tviflan ungefär en vecka, som tycktes mig vara en må-
nad, kom herr Thomas till min stora öfverraskning och
lättnad till fängelset och tog ut mig därifrån för att,
som han sade, sända mig till Alabama med en vän till
honom, som skulle frigifva mig efter atta ars föilopp.
Jag var glad nog att få komma ut ur fängelset, men
jag satte ingen tro till historien att hans vän skulle fii-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
