- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
203

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 20. Lifvet som lärling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203
upprättelse. Hans harm var verkligt stark och lefvande,
men olyckligtvis kom den från tanken att hans egen-
doms rättigheter i min person icke respekterats, mera
än från någon känsla af det våld som begåtts mot mig
som människa. Jag hade skäl att tro detta på grund
däraf att han själf kunde slå och sarga, när han fann
lämpligt att göra det.
Angelägen att få upprättelse, som han sade, förde
mig herr Hugh, så snart jag blifvit bättre efter den
mig öfvergångna misshandeln, till herr Watsons ämbets-
byrå på Bond Street, Fell’s Point, för att anhålla om
mina angripares arrestering. Han berättade det begångna
våldet för ämbetsmannen såsom jag berättat det för ho-
nom och tycktes vänta att en order skulle utfärdas om
de laglösa skurkarnes arrestering, Herr Watson hörde
på allt hvad han hade säga, därpå frågade han kallt’.:
”Herr Auld, hvem såg detta anfall hvarom ni talar?”
"Det skedde, herre, i närvaro af ett skeppsvarf fullt af
arbetare”. ”Min herre”, sade herr Watson, ”jag är led-
sen, men jag kan icke företaga något i denna sak annat
än på hvita vittnens ed.” ”Men här är ju gossen; se
på hans hufvud och ansikte”, sade den uppretade herr
Hugh; ”de visa hvad som har skett.” Men Watson
fasthöll att han icke var bemyndigad att göra någonting,
om icke hvita vittnen kunde komma fram och intyga
hvad som ägt rum. Han kunde icke på mitt ord utfärda
en arresteringsorder mot hvita män, och om jag blifvit dö-
dad i närvaro af tusen svarta,’ skulle deras gemensamma
vittnesmål icke hafva varit tillräckligt att få en enda
mördare dömd. Herr Hugh tvangs att för en gång säga
att detta sakernas tillstånd var för galet, och han läm-
nade tjänstemannens byrå mycket missbelåten.
Naturligtvis var det omöjligt att få någon hvit man
att vittna mot mina angripare. Timmermännen sågo
hvad som försiggick, men de handlande voro blott verk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free