Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 21. Flykten från slafveriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Han visade alla de tecken till fruktan och ursinne en
slafägare torde visa vid en favoritslafs förmodade flykt.
”Din skojare! Jag har stor lust att piska upp dig or-
dentligt. Hur törs du gå ut ur staden utan att först
begära och erhålla min tillåtelse ?” ”Herre”, svarade
jag, ”jag har hyrt min tid och betalat er det pris ni
begärde för den. Jag vet icke att det ingick i affären
att jag skulle fråga er när eller hvart jag fick gå.” ”Du
visste icke det, din skojare! Du är skyldig att visa dig
här hvarje lördagskväll.” Sedan han tänkt efter några
ögonblick, blef han något afkyld, men sade dock, tydli-
gen mycket orolig: ”Nåväl din skurk, du har nu ställt
till vackert åt dig; du får nu icke hyra din tid längre.
Det nästa jag finge höra skulle väl vara att du rymde
din väg. Tag hem dina verktyg genast. Jag skall lära
dig att gå bort på det här sättet.”
Så slutade min lilla frihet. Jag kunde icke hyra
min tid längre, och jag lydde min herres befallning ge-
nast. Den lilla smak på friheten jag fått var — ehuru
denna smak ju var långt ifrån oblandad — ingalunda
egnad att öka min belåtenhet med slafveriet. Sedan jag
sålunda blifvit straffad af herr Hugh, var det nu min
tur att straffa honom. ”Då du”, tänkte jag, ”vill göra
mig till slaf, så skall jag vänta på dina order i allting.”
I stället för att gå och se efter arbete på måndagsmor-
gonen, såsom jag förut gjort, stannade jag hemma un-
der hela veckan utan att göra det minsta grand. Lör-
dagskvällen kom, och han ropade på mig som vanligt
för att få min lön. Jag sade honom naturligtvis att jag
icke hade gjort något och icke haft någon lön att utfå.
Nu voro vi mycket nära att komma till handgriplighe-
ter. Hans vrede hade stegrats under hela veckan, ty
han såg tydligt att jag icke gjorde någon ansträngning
att få arbete utan blott på det retsammaste väntade på
nans order i allt. Då jag ser tillbaka pä detta mitt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
