Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. Lifvet som fri man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
ningar fullt uppfyllda. De band som fjättrat mig viå
”gamle herrn” voro slitna. Ingen hade nu rätt att kalla,
mig sin slaf eller utöfva något husbondevälde öfver mig.
Jag var i den vida världens tummel och oro för att göra
min lycka med de öfriga af dess ‘äflande antal. Jag har
ofta blifvit tillfrågad huru jag kände mig, då jag först
befann mig på fri mark. Och mina läsare torde dela.
samma nyfikenhet. Det finnes knappast något i min er-
farenhet hvarom jag icke skulle kunna gifva ett mera.
tillfredsställande svar. En ny värld hade öppnat sig för
mig. Om lifvet är mera än andning och blodomlopp,
lefde jag mera på en dag än på ett år af mitt slaflifi.
Det var en tid af glad rörelse som ord blott svagt kunna
beskrifva. I ett bref som j ag skref till en vän kort ef-
ter min ankomst till New York sade jag: ”Jag kände-
mig som man torde känna sig vid räddningen ur en
kula full af hungriga lejon.” Ångest och smärta, liksom
mörker och regn, kunna målas, men glädje och fröjdr
liksom regnbågen, trotsa pennans och penselns skicklig-
het. Dnder tio eller femton år hade jag så att säga.
släpat på en tung kedja, som jag med all min kraft icke
kunde slita; jag var blott en slaf, en slaf för lifvet. Jag
kunde blifva make, fader, åldring, men hela tiden, från
vaggan till grafven, hade jag känt mig dömd. Alla an-
strängningar jag förut gjort för att vinna min fiihet
hade icke blott misslyckats, utan hade blott tyckts hår-
dare åtdraga mina fjättrar och göra min flykt svåiare.
Tillintetgjord, insnärjd och missmodig, hade jag stun-
dom frågat mig: Kan icke min belägenhet ändock slut-
ligen vara Guds verk och tillkommen för ett visst än-
damål, och är icke i sådant fall underkastelse min plikt.
En strid hade i själfva verket pågått i mitt sinne en
lång tid mellan det klara medvetandet om rätten och
teologiens och vidskepelsens skenbara nödhjälp.^ Den
ena höll mig för en förkastad slaf — en fånge föi lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
