Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. Lifvet som fri man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tet, straffad för någon öfverträdelse hvari jag icke hade
någon del eller lott; och den andra rådde mig att man-
ligt sträfva att vinna min frihet. Denna strid var nu
■slutad; mina kedjor voro brustna, och segern skänkte
mig outsäglig fröjd. Men min glädje var kortlifvad, ty
jag var ännu icke utom slafägarnes makt och räckvidd.
Jag fann snart att New York icke var alldeles så fritt
eller en så säker tillflyktsort som jag trott, och en känsla
af ensamhet och osäkerhet gjorde mig på nytt högst be-
tryckt. Jag råkade möta på-gatan några få timmar ef-
ter min ankomst en flyktig slaf, som jag en gång väl
känt i slafveriet. Flyktingen i fråga var känd i Balte-
more som ”Allender’s Jake”, men i New lrork bar lian
det mera respektabla namnet ”William Dixon”. Jake var
lagligen doktor Allenders egendom, och Tolly Allender,
■doktorns son, hade en gång gjort en ansträngning att
återfå herr Dixon, men hade misslyckats af brist på be-
vis att styrka sin fordran med. Jake berättade mig om-
ständigheterna vid detta försök och med hvilken knapp
nöd han undgått att blifva sänd tillbaka till slafveri
och tortyr. Han berättade mig att New York då var
fullt af.sydstatsbor som återvände från badorterna norrut,
att de färgade i New York icke voro att lita på, att det
fanns legda personer af min egen färg som skulle för-
råda mig för några få dollars, att det fanns legda per-
soner som ständigt voro på utkik efter flyktingar, att
jag icke fick anförtro någon min hemlighet, att jag icke
fick tänka på att gå vare sig på varfven eller till några
hotell för färgade, ty alla sådana platser voro strängt
bevakade samt att han själf var ur stånd att hjälpa mig;
och i själfva verket tycktes han, medan han talade med
mig, frukta att jag själf kunde vara en spion eller för-
rädare. Under inflytandet af denna fruktan, såsom jag
tror, visade han recken till att vilja blifva af med mig,
och med en murarborste i handen försvann han snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
