Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 12. Hopp för nationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
hemmet, och detta var sant; men denna hans huslighet
var sant mänsklig, ty det fanns ingenting hos honom
som påminde om tigern eller något annat vildt djur i
sin håla. Hans ögon hade i sig en nästan moderlig öm-
het, och munnen jämte hans öfriga drag vittnade om den
högsta fulländning af en äkta manlighet. Hans porträtt
af Marshall, som nu befinner sig framför mig i mm stu-
derkammare, motsvarar väl det intryck jag fått af honom.
Men ack, hvad äro väl alla goda och stora egenskaper,
hvad äro mänskliga förhoppningar och mänsklig lycka
för en mördares hämdgiriga hand? Hvad äro ljufva
drömmar om fred; hvad äro sköna framtidssyner ? En
simpel blykula och några krutkorn äro tillräckliga att
inom kortaste tid härja och förstöra allt som är dyrbart
i den mänskliga tillvaron, och det icke blott den mör-
dades, utan mördarens. Jag skrifver detta under intryc-
ket af den djupa beklämning som gripit mig, med an-
ledning af det grymma, samvetslösa och kallblodiga
mordattentatet mot Abraham Garfield lika val som pa
grund af det mot Abraham Lincoln föröfvade.
Jag var i Rochester i New York, där jag vid denna
tid bodde, då underrättelserna om herr Lincolns död träf-
fade mig. Stadens borgare, som icke visste Jivad de el-
jes skulle göra i denna sorgens stund, begåfvo sig til
rådhuset. Ehuru alla hjärtan voro uppfyllda af en smärta
som behöfde gifva sig luft, kände sig få hågade att tala.
Vi stodo förstummade och förkrossade inför ett brott och
ett olycksslag som vårt land och vår regeiing s
drig upplefvat. Stunden var näppeligen lämpad tor ta ,
ty intet tal kunde höja sig upp till våra känslor. Do -
tor Robinson, då vid Rochesters universitet men nu vid
Erowminiversitetet i Providence i Pho e s an , a o
må sig att uppträda och höll ett af de mest vältaliga och
rörande tal jag någonsin hört. Därpå frammanades jag,
och jag talade ut allt hvad jag hade pa hjartat sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
