Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 16. “Tiden jämnar allt“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
värld och redo att inträda i den eviga okända, får intet
förebråelsens eller bitterhetens ord nå honom eller falla
från hans läppar, och denna gång skedde ingen öfver-
trädelse mot denna regel å någondera sidan.
Då detta besök hos kapten Auld gjorts till ämne
för skämt af hjärtlösa begabbare samt beklagats som ett
försvagande af mitt lifslånga vittnande mot slafveriet
af allvarliga män och då den framställning af detsamma
som offentliggjordes i tidningarna omedelbart efter se-
dan det ägt rum i åtskilliga afseenden var bristfällig
och färgad, torde det vara på sin plats att noggrant
berätta hvad som sades och gjordes vid detta möte.
Först bör påpekas att jag icke kom till St. Micha-
els på kapten Aulds kallelse, utan inbjuden af min fär-
gade vän, Charles Caldwell; men då jag väl var där,
sände kapten Auld herr Green, en man som ständigt
såg om honom under hans sjukdom, för att säga mig
att han skulle blifva mycket glad öfver att se mig och
önskade att, jag skulle följa Green till hans hus, hvil-
ket jag också gjorde. Då jag kom fram till huset, möt-
tes jag af herr Wm. H. Bruff, en måg till kapten Auld
och fru Louise Bruff, hans dotter, och fördes af dem
genast till kapten Aulds sängkammare. Vi tilltalade
hvarandra samtidigt, han kallade mig ”marskalk Dou-
glass” och jag kallade honom, som jag alltid gjort,
”kapten Auld”. Då jag hörde honom kalla mig ”mar-
skalk Douglass”, bröt jag genast det ceremoniella tvånget
vid vårt möte genom att säga: ”Icke marskalk, utan
Frederick för er som förut”. Vi skakade hjärtligt hand,
och därvid fällde han, som länge varit förlamad, tårar,
såsom personer hvilka lida af detta onda göra, då de
blifva djupt upprörda. Åsynen af honom, de förän-
dringar tiden tillfört honom, hans darrande händer som
beständigt rörde sig och alla omständigheterna i hans
belägenhet verkade djupt på mig samt kväfde för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
