Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang - Den västindiska slafemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den västindiska slafemancipationen.
Utdrag ur ett tal hållet af Frederick Douglass i
Elmira i New York den 1 augusti 1880 vid ett stort
möte af färgade, som samlats för att fira den västindiska
slafemancipationen och där han mottogs med mycken
aktning och stort bifall af såväl dagens ordförande som
den otaliga mängden af mötesdeltagare. Dess upptagande
i denna bok innebär till en del en tacksamhetens gärd
till de män och kvinnor på andra sidan Atlanten genom
hvars outtröttliga bemödanden negerslafveriet slutligen
afskaffades på alla britiska öar:
Herr ordförande: — Jag tackar eder uppriktigt för
denna hjärtliga helsning. Jag hör i edert tal uågot som
liknar ett välkommen hem efter en lång frånvaro. Flera
år af mitt lif och arbete hafva tillbragts i denna
än i någon annan af unionens stater. Ofverallt inom
tjugu mils afstånd från den vänliga staden Rochester
känner jag mig hemma och bland vänner. Inom detta
område bor ett folk som är oöfverträffadt i afseende på
upplysning, frisinthet och civilisation. Tillåt mig att
tacka eder äfven för edra högsinta ord af sympati och
bifall. Beträffande detta viktiga stöd för en offentlig
man har jag varit ovanligt lycklig. Mitt fyrtioåriga
arbete för de förtrycktes och förslafvades sak har blif-
vit väl bemärkt, väl uppskattadt och väl belönadt. Per-
soner af alla klasser och färger, hemma och utomlands,
hafva på detta sätt bidragit att hålla mina händer uppe.
Då jag ser tillbaka på dessa långa år af möda och strid,
hvarunder jag haft hugg att mottaga såväl som hugg
att gifva och mången gång undfått sår och blåmärken,
både till kropp och själ, är det min enda sorg att jag
förmått göra så litet för att höja och stärka vårt länge
förslafvade och förtryckta folk. Min ursäkt för dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
