Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Höstens blomster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 —
— Nej. Det är bara något som jag räknat ut med ledning
av något, som jag såg där borta i våras. Kom så gå vi. Vi ska
låtsa att vi är två barn igen och draga ut på upptäcktsfärd.
De begåvo sig glatt åstad. Anne, som hade den föregående
kvällens otrevnad i friskt minne, var mycket snäll mot Gilbert,
och Gilbert, som blivit vis av erfarenheten, aktade sig väl för att i
sitt sällskap se annat än den forna skolkamraten. Fru Lynde
och Marilla följde dem med blicken genom köksfönstret.
— Det där blir med tiden ett par, sade fru Lynde i gil-
lande ton.
Marilla gjorde en liten rörelse av obehag. I sitt hjärta hop-
pades hon, att så skulle ske, men det var henne emot att avhandla
ämnet i den torra skvallerton, som var utmärkande för fru Lynde.
— De äro ju bara barnen ännu, sade hon kort.
Fru Lynde skrattade helt godmodigt.
— Anne har fyllt sina aderton; vid den åldern var jag gift.
Vi gamlingar, Marilla, äro för mycket fallna för att tro, att barnen
aldrig växa upp, det är saken. Annne är en ung kvinna och Gil-
bert en man, och det är lätt att se, att han tillber marken hon
går på. Han är en hygglig pojke, och sämre parti kunde hon
göra. Jag hoppas hon inte måtte gå och skaffa sig några roman-
tiska griller i huvu’t i Redmond. Jag har aldrig varit för sam-
skolor varken på det högre eller det lägre stadiet, och aldrig
kommer jag att bli det. Jag tror inte, slöt fru Lynde i högtid-
ligt avgörande ton, att den blandade ungdomen vid sådana där
högskolor gör mycket annat än vad den själv kallar flirta.
— Kära du, visst sköta de också sina studier, sade Marilla
och drog på munnen.
— Det ska allt vara det lilla, det, fnös fru RacheL — Jag
tror i alla fall, att Anne kommer att läsa. Hon har aldrig varit
någon pojkflicka. Men se saken är den, att hon uppskattar inte
Gilbert. Äh, jag känner nog flickorna! Charlie Sloane svansar
också efter henne, men aldrig ville jag råda henne att gifta sig
med en Sloane. Släkten är både snäll och hygglig och respek-
tabel. Men vad hjälper det, när man ändå är en Sloane!
Marilla nickade. För en oinvigd var påståendet, att en Sloane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
