Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Små syndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
hade helst velat sätta sig ned och storgråta. Ack, om bara den
där nedrige Frank Bell inte kysst henne! Då kunde hon ha
trotsat Davy och med det bästa samvete i världen vandiat
åstad till sin älskade söndagsskola.
Det fiskande sällskapet vågade förstås inte ge sig ut på den
lilla insjön, ty där skulle de ha observerats av folk, som gick
till kyrkan. De måste hålla sig till bäcken, som rann fram i
skogen bakom familjen Cottons gård. Men den var full av fo-
reller. och dagen blev glad — åtminstone föi pojkarna Cotton.
Och även Davy såg ut att ha mycket roligt. Med en för ho-
nom ovanlig förtänksamhet hade han diagit av sig sina egna
skor och strumpor samt uppträdde barbent och iförd en äldie
syster Cottons ärmförkläde. Sålunda skrudad var han redo att
trotsa alla mossens, kärrets och bäckens vidunder. Dora tju-
rade och avvisade alla försök till närmande från värdfolkets sida.
Hon följde tigande efter de andra under deras irrfärder från
göl till göl, kramade hårt om sin bibel och sin läsebok och
tänkte med bitterhet i själen på sin älskade klass, däi hon i
denna stund borde sitta såsom en veritabel prydnad inför en
lärare, som hon avgudade. I stället rände hon härs och tvärs
bland snärjande och stickande buskar i sällskap med dessa ohyf-
sade pojkar och hade all möda att skydda sin fina vita klän-
ning för revor och smutsstänk och sina skor för att sjunka
ned i gyttjan. Mirabel hade erbjudit ett syltfläckat förkläde som
skydd, men Dora hade kraftigt erinrats om ordspråket, som
talar om förflyttning »ur askan i elden», och avböjt anbudet.
Forellen nappade underbart, som den ju alltid gör om sön-
dagar. Efter en timme hade de sportande ungherrarna så myc-
ket fisk de ville ha, så att de till Doras stora lättnad åter gingo
hem. Hon satte sig i förnäm avskildhet och med väl ned-
dragna kjolar ’på en hönsbur på gården, medan de andra bör-
jade en springlek, som kom marken att bäva. Därefter klätt-
rade hela sällskapet upp på svinstians tak och skar in sina
namn på en nätt och jämnt tillgänglig bjälke. Hönshusets
platta tak jämte en liten höskulle där bredvid skänkte Davy en
genialisk ingivelse. En härlig halvtimme tillbragtes med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
