Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kallelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114 —
och vara stötta på varandra i åratal . . . Men i går hade Emmy
och jag stor försoning. Hon sa’, att hon hade gärna velat ta
första steget för länge sedan, men hon var rädd för att jag
skulle visa av med henne. Och jag talte aldrig med henne,
för jag trodde, att hon bara skulle knycka på nacken och vända
mig ryggen. Är det inte underligt, så man kan leka kurragömma
med varandra utan att komma någon vart?
— Många av ledsamheterna i livet ha sin grund bara i ett
missförstånd, sade Anne. — Men nu måste jag gå, käraste.
Klockan är mycket — och du borde inte ligga här ute i afton-
kylan.
— Du kommer väl snart tillbaka?
— Mycket snart, det lovar jag. Och om det är någonting
jag kan göra för att hjälpa dig, så gör jag det med stor glädje.
— Det vet jag. Och du har redan hjälpt mig. Ingenting
förefaller mig nu så skrämmande som förut. God natt. Anne!
— God natt, kära lilla Ruby!
Anne vandrade hem med långsamma steg i månskenet, som
fyllde rymden med silverglans. Denna kväll hade medfört en
förändring även för henne. Livet hade fått en annan mening,
ett högre ändamål. På ytan kom det att fortgå alldeles som
förut, men nere på djupet hade okända krafter råkat i rörelse.
Det fick ej gå med henne som med den stackars fjäriln Ruby.
När hon komme till slutet av en tillvaro, finge hon ej, se sig
ställd inför den nya, betagen av en skälvande skräck för det
alldeles okända — för en värld, för vilken varken hennes tanke-
liv, hennes strävanden och hennes ideella syften danat henne.
De små tingen i livet, hur ljuva och behagliga de än må tyckas
i sin tillfälliga omgivning, få ej vara det, varför vi leva —
högre måste vi sätta vårt mål. Livet för himlen måste börja
redan här på jorden.
Det ömma avskedet i trädgården blev ett avsked för alltid.
Anne fick ej mera se Ruby i livet. Kvällen därpå ställde den
ännu energiska föreningen »Avonleas unga Samhällsförbättrare»
till en fest för Jane Andrews, som mycket snart skulle anträda
sin resa till den vilda västern. Och medan lätta fötter dansade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
