- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
159

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Våren och Anne komma åter till Grönkulla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 159 —
ta de sig inte bra ut? fortfor hon brådskande. - Tycker du inte
att aret är som en bok, Marilia? Vårens sidor äro skrivna m d
hbekonvaber och violer, sommarens med rosor, höstens m d
roda lönnblad och vinterns med järnek och mistel.
~ Han ndd7iS °iIbert 1 Sina tentamina? frågade Marilia.
Han klarade sig utmärkt - den bäste i klassen. Men
var aro tvillingarna och tant Rachel?
- Rachel och Dora ha gått över till Harrisons. Davy är
Z““ers- “’-^h„n„mkola
och EÄfhlÄ’ An"e’2av ,iU ett
- °> Anne’ ^ gräsligt roligt, att du har kommit! Kan du
tanka dig, att jag har vuxit två tum se’n i höstas! Tant Lynde
matte mig med sitt måttband i dag. Och titta, Anne, se på
min framtand! Den är borta - där är en stor lucka. Tant
Lynde band fast ena ändan av ett snöre vid den och andra
andan vid ett dörrlås, och så stängde hon dörren. Jag sålde
den till Milty för två cents. Milty samlar tänder.
Vad i all världen ska han göra med tappade tänder?
frågade Marilia.
— Ä, utav dem ska han göra sig ett halsband att ha, när
han leker indianhövding, förklarade Davy och klättrade upp i
Annes knä. — Han har redan femton stycken, och han har
tingat alla tänder, som redan känns lösa, så det är ingen idé
föi någon annan att börja samla också. Boulters förstår alltid
att hålla sig framme.
— Du var väl hygglig och snäll borta hos Boulters? frågade
Marilia i något misstrogen ton.
— Jaa då, men nu ä’ jag så trött på att vara snäll ideligen,
ideligen.
— Du skulle mycket fortare tröttna på att vara stygg, Da-
vypojken, sade Anne.
Jamen det skulle vara livat så länge det räckte, tyckte
Davy. — Se’n kunde man ju ångra sig, säj, du?
— Det är nog gott och väl med ånger, men den kan ändå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 13:40:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free