Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Den förtrollade prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 172 —
Anne högst ovanlig förnimmelse . . . Men hur det nu var —
sedan hon börjat sitt tredje läsår vid högskolan, hade hon ej för-
mått betvinga det tungsinne, som stundom smög sig över henne.
Hon hade ingenting att gå och grubbla över, men sitt sorglösa
solskenslynne hade hon ej fått tillbaka.
I yttre måtto företedde livet i Carolinas tjäll samma behag-
liga omväxling av målmedvetet arbete och välförtjänt vila och för-
ströelse som det alltid gjort. Varenda fredagskväll fylldes det
stora, av brasskenet upplysta förmaket av självbjudna, alltid
välkomna gäster, och rummet genljöd ;av skämt och skratt,
medan tant Jamesina vänligt myste mot alla. Den från Phils
brev bekante »Jonas» kom ofta, han reste från S:t Columba
med ett förmiddagståg och for hem med det sista. Han hade
vunnit allas hjärtan i Tjället, ehuru tant Jamesina ruskade på
huvudet och uttryckte som sin oförgripliga mening, att nutidens
prästämnen inte kunde jämföras med den gamla goda tidens.
— Han är mycket hygglig, söta du, sade hon till Phil, men
en ordets förkunnare bör ha ett allvarligare och mera värdigt
väsen.
— Kan man inte skratta och vara en kristen ändå? und-
rade Phil.
— En karl som folket är mest kan det mycket väl. Men
jag talte om en Herrens tjänare, sade tant Jamesina milt före-
brående. — Och du ska inte kokettera för pastor Blake, det pas-
sar sig verkligen inte.
— Men jag koketterar visst inte för honom, protesterade
Phil.
Ingen människa trodde henne, utom Anne. De andra tänkte,
att hon drev sin vanliga sport, och sade henne helt uppriktigt,
att hon bar sig illa åt.
— Pastor Blake tillhör inte Alec- och Alonzo-sorten, som
man ostraffat nojsar med, Phil, sade Stella strängt. — Han tar
saker på rama allvaret. Du kan göra honom olycklig för hela ’
hans liv.
— Änej, tror du? utbrast Phil. — Tror du verkligen, att
jag skulle kunna det? Kors så livat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
