Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Den förtrollade prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 —
— Philippa Gordon! Så alldeles utan känslor trodde jag
ändå inte att du var. Jag talar om risken av, att du gör en
hygglig och hederlig man olycklig för hela hans liv, och du
uttrycker din stora förtjusning över att det står i din makt att
göra det.
— Nu skarvar du allt, lilla älskling. När jag i ett obevakat
ögonblick sa’: kors så livat, så menade jag aldrig, att jag
skulle vilja göra honom olycklig, även om jag — och det var
det, som var bussigt — hade förmågan.
— Jag tycker skillnaden är hårfin. Och jag begriper
dig inte, Phil. Du narrar mannen att jämt och ständigt hänga
efter dig, och du vet, att du inte har den minsta allvarliga
mening med det.
— Min mening är att få honom att fria, så vitt det är mig
möjligt, sade Phil lugnt.
— Du är oförbätterlig, sade Stella hopplöst.
Gilbert kom stundom om fredagsaftnarna. Han tycktes alltid
vara vid gott lynne, deltog i samtalet med liv och lust och var
aldrig svarslös. Han varken sökte eller undvek Anne. När om-
ständigheterna bragte dem i beröring med varandra, konverse-
rade han henne artigt och vänligt, som om hon varit en ny bekant-
skap. Det forna kamratliga förhållandet var som bortblåst.
Anne kände det med en viss bitterhet, men hon sökte intala
sig, att hon var mycket glad och belåten åt att Gilbert så full-
ständigt hämtat sig från den missräkning, hon berett honom. Den
där aprilkvällen ute bland äppelträden hade hon allvarligt fruk-
tat för, att hon vållat honom ett hjärtesår, som ej skulle helas
på mången god dag. Nu såg hon, att hennes fruktan varit över-
driven och obefogad. Också en mans sinne kan ha sin elastici-
tet. Gilbert såg icke ut att gå och bära på någon hemlig sorg.
Han njöt av livet, och han arbetade med energi och ärelystnad.
Hans riktlinjer rubbades ej, därför att en ung flicka varit kall-
sinnig mot honom. När Anne håglöst lyssnade till det skämt-
samma ordkrig, som ständigt fördes mellan honom och Phil,
undrade hon, om hon sett i syne, när hon tyckt sig uppfatta det
där uttrycket av dov förtvivlan i hans ögon den gången hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
