Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Den förtrollade prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 175 —
stjärnoi. Hennes ledsagare såg beundrande ned på henne. Hon
kande, hur hon rodnade än mer under hans blick. Vem kunde
han vara? Titta - där skymtade ett av högskolans röda och
vita kårmarken, med en knappnål fastsatt vid hans rockuppslag.
Anda hade hon trott, att hon åtminstone till utseendet kände alla
de studerande vid högskolan, utom novitierna. Och denne unge
man, som forde sig ledigt och elegant som en världsman, var
helt säkert ingen novitie.
- Vi äro studiekamrater, ser jag, sade han och log åt Annes
liöga färg. — Då kan vi ju redan anse oss som bekanta. Mitt
namn är Royal Gardner. Och ni är bestämt den fröken Shirley,
som läste lennyson härom kvällen på Vittra förbundets sam-
mankomst?
Ja, det stämmer, men jag vet inte alls, var jag ska pla-
cera er, sade Anne uppriktigt. — Får jag fråga, vart ni egent-
ligen hör hän?
Jag känner mig, som om jag ännu inte riktigt hörde nå-
gonstans. För två år sedan låg jag som novitie vid Redmond.
Men sedan har jag hela tiden vistats i Europa. Nu har jag kom-
mit tillbaka för att avsluta mina studier i konsthistoria och
estetik.
— Det här är också mitt juniorår, sade Anne.
— Då äro vi ju kurskamrater såväl som högskoiekamrater.
Och jag känner mig fullt försonad med förlusten av de båda år,
vai under mina studier måste ligga nere, sade den unge mannen
med en särdeles betydelsefull blick ur sina underbara ögon.
Regnet fortfor att ösa ned under nära nog en timme. Men
tiden gick mycket fort. När molnen delade sig och en stråle
av blekt novembersolsken föll över hamninloppet och furuplan-
teringarna, anträdde Anne och hennes ledsagare hemfärden.
När de hunnit till Tjällets grind, hade han bett om tillåtelse att
få göra visit, och den hade blivit honom beviljad. Anne steg in
med flammande kinder och bultande tinningar. Häxan, som klev
upp i hennes knä och smeksamt strök sig mot hennes axel, rönte
blott ett kyligt välkommen. Anne, vars själ var bräddfull av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
