Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Den förtrollade prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
sagt honom, att hon aldrig kunde hålla av honom på det sätt
han önskade.
Aspiranter till den efter Qilbert lediga platsen som Annes
uppvaktande kavaljer fattades ingalunda. Men Anne höll dem
på avstånd och uppmuntrade ingen. Om »den rätte» någonsin
skulle infinna sig. så kunde hon vänta, och något behov av en
tillfällig ställföreträdare hade hon ej. Så varnade och förma-
nade Anne sitt eget jag under promenaden den blåsiga dagen
ute i parken.
Det av tant Jamesina förutspådda regnet bröt löst med ras-
sel och sus i trädkronorna. Anne spände upp sitt paraply och
skyndade utför backen. Just som hon kom ut på stora lands-
vägen, svepte en häftig väderil fram och vände ut och in på hen-
nes paraply. Anne grep förtvivlad om skaftet och försökte
förgäves få bukt med den motspänstiga tingesten. Då ljöd
plötsligt tätt invid henne en röst:
— Förlåt — törs jag erbjuda mitt paraply?
Anne såg upp. Där, lång och ståtlig och distingerad —
med mörka, melankoliska, outgrundliga ögon och vek, melodisk
och sympatisk röst — stod han ju livslevande framför henne,
hennes drömmars hjälte. Han kunde inte ha mera liknat hennes
ideal, om han varit gjord på beställning.
— Jag får tacka så mycket, sade hon helt förvirrad.
— Kanske vi skulle försöka uppnå den lilla paviljongen på
udden, föreslog den okände. — Där kan vi vänta, tills skuren
dragit förbi. Regnet kommer nog inte att fortfara så länge.
Orden voro vardagliga, men ack, tonfallet!... Och leendet,
som ledsagade dem. Anne kände sitt hjärta klappa hastigare.
De skyndade till paviljongen och slogo sig andlösa ned
under dess skyddande tak. Anne höll skrattande upp sitt tro-
lösa paraply.
— När en sådan här gammal beprövad vän sätter sig på
tvären, då blir man både häpen och ledsen, sade hon muntert.
Regndropparna glittrade på hennes glänsande hår, vars osty-
riga lockar krusade sig kring hennes panna och tinningar. Kin-
derna hade täckts av en klar rodnad, de stora ögonen liknade
— 174 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
