Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. På tebjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt förtjust. Janet skulle helt visst bli en mönsterhustru —
gladlynt, överseende, klok och sparsam, och tänk vilken härlig
mat hon skulle komma att laga! ... Det skulle vara ett oför-
svarligt slöseri av naturen att låta en så utomordentlig husmor
gå förlorad i en gammal mamsell.
John Douglas bad, att jag skulle ta dig med mig någon
dag upp till hans gamla mor, sade Janet morgonen därpå. _
Hon är nästan ständigt och jämt sängliggande, och ut ur huset
kommer hon aldrig. Men hon är mycket road av sällskap och
vill alltid bli bekant med dem, som hyr rum av mig. Ska vi
ta och gå dit i afton?
Anne var gärna med härom, men senare på dagen kom
pastorn själv med hälsningar från sin mor och bjöd båda da-
merna komma och dricka te på lördagskvällen.
— Varför tog du inte på dig din vackra violetta penséklän-
ning, som du hade i torsdags? frågade Anne, när de gingo hem-
ifrån. Det var en kvav dag, och stackars Janet, som hade fått
blodet uppåt huvudet av glad förväntan och tydligen besvärades
av sin höghalsade och tunga svarta kaschmirsklänning, såg när-
mast ut som en kokt hummer i ansiktet.
— Den skulle gamla fru Douglas tycka vara alldeles för
ungdomlig och olämplig, är jag rädd. Men John tycker om den
klänningen, tilläde hon med en suck.
Den gamla lantgården, som utgjorde målet för deras vand-
ring, låg på krönet av en kulle, omfläktad av friska vindar.
Själva boningshuset var rymligt och bekvämt, dess ålder hade
förlänat det en viss värdighet, och omkring det susade dungar
av majestätiska lönnar och rikt bärande fruktträd. På något
avstånd lågo stora och välbyggda lador och stall, och allting
talade om välstånd. Vad det nu var, som kunde ligga bakom
pastorns uttryck av tålig resignation — icke var det ekonomiska
bekymmer, tänkte Anne i sitt stilla sinne.
John Douglas kom dem till mötes ute på trappan och förde
dem in i förmaket, där hans mor satt och tog emot i en bekväm
länstol.
Anne hade väntat, att fru Douglas skulle vara lång och kno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
