Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. John Douglas får mål i mun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 —
inte tills vidare. Nej, nu får jag väl ge mej åv. Jag ska till
fähuset och mjölka korna.
Annes illusioner rörande frierier hade på de senaste åren
fått så många knäckar, att det just inte var mycket kvar av
dem. Därför kunde hon skratta gott åt denna senaste upplevelse,
utan att känna något hemligt styng i hjärtat. Längre fram på
kvällen härmade hon stackars Sam för Janet, och båda hade
mycket muntert åt hans lilla plan att skaffa sig en fru för att
få en dugande hjälp med lantbruket.
En eftermiddag, då Annes vistelse i Valley Road led emot
sitt slut, kom den gamle kusken från John Douglas’ gård åkande
i fullt trav för att hämta Janet.
— Fröken ska komma upp till vårt så fort som möjligt, sade
han. — Nu ligger nog ändå gamla frun rejält för döden, se’n
hon låtsat göra det i tjugo år.
Janet sprang efter sin hatt. Anne frågade, hur den gamla
fruns tillstånd var.
— Hon varken skriker eller jämrar sig, sade kusken, och
det är just det, som gör, att jag tror det nu blir allvar utav.
Annars brukar hon ju hålla ett fasligt väsen och vara alldeles
omöjlig med att vilja kasta sig ur sängen. Nu ligger hon styv
och stel som en stock och säger aldrig ett kvitt. Och när
fru Douglas tiger still, då är hon allt bra nog skral.
— Ni tycker inte om gamla frun på gården? frågade Anne
nyfiket.
— Jag tycker om rejäla kattor med svans. Men kattor,
som ska föreställa fruntimmer, di borde allt ligga på sjöbotten,
ljöd den gamle kuskens något orakelmässiga svar.
Janet kom hem i skymningen.
— Nu är det slut däruppe, sade hon trött. — Fru Douglas
dog strax efter det jag kommit. En enda gång talte hon till mig.
’Nu gifter du dig väl med John?’ sa hon. Det skar mig i hjär-
tat, Anne. Tänk att Johns egen mor kunde tro, att jäg inte
ville gifta mig med honom, så länge hon var i livet! Inte kunde
jag heller svara ett ord — det stod så många andra ikring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
