Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Farväl till högskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 226
— Har ni lärt er ett skapat grand på högskolan utom döda
språk och geometri och sådan goja? sporde tant Jamesina.
— Ja ja men. Det har vi visst, det, tant lilla, försäkrade
Anne å samtligas vägnar.
— Vi ha lärt oss att uppskatta sanningen av vad professor
Woodleigh lärde oss under sin sista lektion, då ämnet hette
levnadskonst, sade Phil. — Han sade: humorn är den sundaste
kryddan i de rätter, som dukas upp på livets bord. Skratta
åt era missgrepp, men drag lärdom av dem, skämta över era
bekymmer, men hämta styrka ur dem, gyckla med era svårig-
heter, men övervinn dem. Är inte sådant värt att lära, tant
Jimsie?
— Jo, min söta vän, det är det visst. När ni ha lärt er
att skratta åt sådant, som bör skrattas åt, ooh inte skratta åt
sån’t, man inte ska skratta åt — då ha ni hunnit ganska långt
i visdom och kunskap.
— Vad har du fått ur din högskolevistelse, Anne? frågade
Priscilla med låg röst.
— Jag tror, sade Anne långsamt, att jag verkligen lärt mig
betrakta varje liten motighet som ett skämt och varje större
svårighet som en befruktande dagg för förmågan och verksam-
hetsbegäret. Det tror jag är huvudsumman av vad Redmond
skänkt mig.
— Jag får visst lov att citera professor Woodleigh ännu en
gång för att klargöra min vinst av skolan, sade Priscilla. —
Minns du vad han sade i sitt hälsningstal? Det finns så mycket
i världen för oss alla, om vi bara ha ögon att se det med,
hjärtan att älska med och händer att själva plocka med — så
mycket hos de människor, som omge oss, så mycket i konsten
och litteraturen, så mycket överallt, varåt vi kunna fägna oss,
och varför vi böra vara tacksamma, En liten smula av allt
detta har ändå Redmond lärt mig, Anne.
— Får man dra någon slutsats av detta, inföll tant Jamesina,
så är summan av kardemumman att ni nog kan lära — om ni
har den naturliga klyftigheten, nämligen — på fyra år vid hög-
skolan vad det skulle behövas tjugo års levnad för att lära er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
