Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Farväl till högskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 227 —
Nå, då får jag säga, att högskolebildningen betydligt stiger i
min aktning. Hittills har jag verkligen betraktat den med en viss
tveksamhet.
— Men hur går det med de stackrarna, som inte har den
naturliga klyftigheten, tant Jimsie?
— holk, som inte har naturlig klyftighet, lär sig aldrig ett
dugg, svarade tant Jamesina, varken på högskolan eller i livet
Om de leva, tills de fyllt hundra år, så veta de ändå inte mera
än när de lag i vaggan. Det är deras otur, inte deras fel,
stackars kräk. Men de av oss, som fått klyftighet på vår lott!
böra vara vår Herre mycket tacksamma.
— Vill du inte närmare definiera vad klyftighet är, tant
Jimsie, bad Phil.
Nej, tack ska du ha, min unge. Den, som själv har klyf-
tighet, vet vad som menas därmed, och den som inte har det,
kommei aldiig att begripa vad det är. Jag ämnar inte inlåta
mig på några förklaringar.
De spännande och betydelsefulla dagarna flögo förbi, och
avgångsexamen var över. Anne fick högsta betyget i engelsk
litteratur. Priscilla erövrade näst högsta i klassiska språk, och
Phil detsamma i matematik. Även Stella kunde glädja sig åt
mycket jämna och vackra betyg. Och sedan kom högskolans
högtidliga avslutningsfest.
— Detta är vad jag förr i världen skulle ha kallat en mil-
stolpe i mitt liv, sade Anne, medan hon varsamt lyfte upp Roys
violer ur deras ask och tankfullt betraktade dem.
Det var naturligtvis hennes avsikt att bära dem, men hennes
blick gled över till en annan vit papplåda, som stod på bordel
Den var full med liljekonvaljer, lika friska och doftande som de,
vilka blommade i Grönkullas hage, när Anne brukade komma till
Avonlea. Och bredvid dem låg Gilbert Blythes kort.
Anne undrade, varför Gilbert skickat henne blommor till av-
slutningen. Hon hade sett mycket litet av honom under den gångna
vintern. Sedan jullovet hade han kommit blott en enda gång till
Carolinas tjäll, en fredagskväll, då flickorna hade sin mottagning,
och på några andra ställen hade de just inte råkats. Hon visste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
