Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Andras lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet inte, om det är sant, att han är förlovad med
Helen Stuait, svaiade Anne med verkligt spartanskt sinneslugn,
men så mycket kan jag säga, att hon är ovanligt söt och in-
tagande.
— Förr i tiden inbillade jag mig, att du och Gilbert skulle
bli ett par, fortfor fru Andrews. — Akta dig, du Anne, annars
hamnar du en vacker dag på toppen av glasberget.
Anne beslöt sig för att inte fortsätta sitt envig med fru An-
di ews. Det lönar sig inte att kämpa med en motstånderska,
som möter smidiga florettstötar med hugg av en klumpig köttyxa.
— Eftersom Jane inte är hemma, sade hon och reste sig med
högburet huvud, så kanske jag nu säger farväl. Jag tittar väl in
någon gång, sedan hon kommit tillbaka.
— Ja, gör du det, sade fru Andrews och log brett och be-
låtet. — Jane är inte ett dugg högfärdig. Hon ämnar sällskapa
med sina gamla vänner precis som förr. Hon blir nog riktigt glad
åt att få råka dig.
Janes miljonär anlände sista veckan i maj och förde bort
sin brud i ett guldgnistrande moln. Fru Lynde konstaterade med
stor skadefröjd, att herr Inglis — så hette brudgummen — säkert
fyllt sina fyrtio år, var lite kort och lite tjock och hade grått
och glest hår över hjässan. Och av dessa sina upptäckter gjorde
hon ett särdeles stort nummer.
— Det behövs allt en hel hoper av hans gull att förgylla
ett så’nt piller som han, var ett av hennes mildare yttranden. —
Stackars Jane — till henne bör man verkligen säga: »gapa och
blunda!»
— Han ser snäll och godmodig ut, tycker jag, sade den
trofasta Anne. — Och jag är säker på, att han är väldigt för-
tjust i Jane.
— Kära du, den övertygelsen ska du visst få ha i fred för
mig, sade tant Lynde.
Philippa Gordon vigdes vid sin Jonas i veckan därefter,
och Anne reste till Bolingbroke för att vara tärna på bröllopet.
Phil var en älvlikt vacker uppenbarelse i krona och slöja, och den
Montgomery, Drömmens uppfyllelse. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
