- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
32

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 32 —
När hon väl fått denna drägt på sig, sade hon till kam-
martärnan :
— Du kan gå.
_ Befaller ej eders nåde, att jag hjelper till med af-
klädningen, vågade kammartärnan fråga.
_ Nej, svarade prinsessan. Sof du, min flicka. Jag
är för upphettad för att nu kunna gå till hvila. Jag reder
mig sjelf, sof mitt barn.
_jag önskar eders nåde en god natt, sade då kam-
martärnan djupt nigande.
— God natt, min flicka.
Kammartärnan gick.
Prinsessan fläktade sig, under det att hon gick fram
och åter på golfvet, stundom talande för sig sjelf. Ett ut-
tryck af lycka strålade ur hennes underbart vackra ögon
och leende jagade leende öfver hennes läppar.
Plötsligen ryckte hon till sig en luta, hvilken hängde
på väggen. Hon satte sig med lutan, i knä och hennes
små fina fingrar lekte på lutans silfversträngar, ur hvilka
framkallades det ena milda och välljudande ackordet efter
det andra, under det att hon helt sakta gnolade pa nagra
af de härliga folkvisor, hvilka sedan urminnes tid sjungits
af det svenska folket.
Kung Gösta sjöng gerna till lutan och alla hans
barn hade ärft hans kärlek till musiken, flera af dem äfven
hans musikaliska begåfning. De mest vällottade barnen i
det hänseendet voro prinsessan Cecilia och hertigarne Erik
och Johan.
Länge satt emellertid ej den fagra konungadottern och
knäppte på sin luta, utan hon steg hastigt upp samt lade
strängaspelet från sig.
— Jag kan inte spela och sjunga i afton, sade hon till
sig sjelf. Jag är för varm — och för lycklig, tilläde hon.
Och hon gick ett slag öfver golfvet.
— Han älskar mig, hviskade hon, liksom om hon va-
rit rädd, för att någon skulle höra det förtroende, hon gjorde
sig sjelf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free