Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 33
— Och jag älskar honom, fortsatte hon, i samma hvi
skande ton.
— O, hvad det är ljuft att vara älskad och att älska.
Hon gick fram till fönstret och såg nt.
— Det är ljust som på dagen, fortfor hon.
Hon blef stående några ögonblick vid fönstret och hon
tycktes bli allt mer och mer orolig.
Derefter gick hon in i det angränsande rummet, hvil-
ket icke var upplyst, samt tog der något, hvilket tycktes
varit gömdt under en massa spetsar, hvilka hon under da-
gens lopp hade köpt af de flitiga knypplerskorna i Vad-
stena. — Men hon gömde det åter under spetsarna och gick
tillbaka ut i det upplysta rummet samt ställde sig ånyo vid
fönstret seende utåt.
— O, hur våldsamt slår ej mitt hjerta, klagade hon
och tryckte händerna mot bröstet, liksom för att dämpa
hjertats slag. — Och mina pulsar brinna som af feberhetta,
fortfor hon i samma klagande ton.
— Johan! Johan! sade hon. Har du gifvit mig gift,
ett brusande gift, som brinner i mina ådror!
Hon lutade sig för ett ögonblick mot fönsterposten,
liksom om hon sökte svalka från fönstret. Men hon blef
icke länge stående i denna ställning utan drog sig åter till-
baka sägande:
— Hvad det är qvaft här inne. Jag förgås. Jag m å
ste ha luft, frisk luft.
— Och hon gick fram till dörren, hvilken ledde ut till
höganloftsbron. Ett ögonblick hvilade hennes lilla hand
liksom tvekande på vredet, men hastigt vred hon om det-
samma.
Dörren gick upp och hon trädde ut på höganloftsbron.
Den friska luften fläktade behagligt kring hennes heta
tinningar och månljuset strömmade i all sin prakt öfver
den härliga gestalten, under det att guldbrokaden på hennes
sammetsrobe eller morgonrock återkastade månstrålarna
samt skimrade som juveler.
Hon kände inte vinternattens kyla, men njöt i stället
Drottning Karin. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
