Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98
_ Du är en god menniska, Chicot, sade prinsessan.
Må Gud belöna dig. o
_ Jag tackar Eders furstliga höghet för så nådiga ord.
_ Vill du inte be min bror för Cecilia och gref Joh^n?
— Om ni så befaller, Eders furstliga nåde.
— Jag befaller ej, men bönfaller.
— Gerna vill jag göra Eders furstliga höghet till viljes.
Men jag fruktar, att hans hertigliga nåde sparkar ut mig
för alltid, om jag ännu en gång vågar framkomma med en
bön till fångames förmån.
_ Gud bevare oss för en sådan olycka. Vi behöfva
alla en sådan hederlig och behjertad menniska som du.
— Eders nåde!
— Du besöker dock åter min syster?
. — Det är min afsigt.
— Men om du blir ertappad?
_ j)å blir jag hängd — och det är bättre än att bli
sparkad.
— Underlige narr!
— Hundar hänger man inte, Ers furstliga nåde, men
väl menniskor och jag föredrar att bli behandlad som en
menniska, äfven om man lägger snaran om min hals.
Prinsessan såg tigande på narren.
— När ämnar du åter gå ned i den underjordiska,
gången? frågade hon clerefter.
— Snart!
— Nu kanske?
— Om Ers furstliga nåde så befaller.
— Jag befaller inte, det har jag sagt dig en gång;
förut, sedan jag kom in i detta rum.
— Men Eders furstliga nåde önskar?
— Ja!
— Godt! Eder önskan är mig lika med en befallning.
— Du vill gå nu?
— Ja!
— Jag följer dig!
Prinsessan reste sig upp, när hon sade dessa ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
