- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
103

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 103 —
trappan. Den är för brant, för att jag skulle kunna stå på
ett af trappstegen och slå eld. Jag kunde tappa stålet el-
ler flintan och Gud nåde oss då.
— Nu är jag nere, sade prinsessan darrande lika myc-
ket af köld som af sinnesrörelse.
Ett par sekunder derefter hade narren äfven lemnat
det sista trappsteget och stod på gångens golf, då han ge-
nast började slå eld samt lyckades slutligen få trädet att
brinna.
— Följ mig, Eders furstliga höghet, sade han och gick
framåt samt sökte att hålla facklan så, att röken från den-
samma icke skulle slå prinsessan i ögonen.
Detta lyckades emellertid inte utan prinsessan kom i
oupphörlig hosta, hvarför narren stannade och bad henne
gå förut.
Hon villfor hans önskan och nu var det lättare att gå
framåt i gången, från hvars väggar det droppade fukt.
Fackelskenet flammade och lågade hit och dit samt
gjorde gången hemskare, än den i sig sjelf var, derigenom
att det framkallade så många rörliga skuggor, hvilka an-
togo alla möjliga och omöjliga skepnader.
Då och då stannade prinsessan förskräckt och emellanåt
banade sig ett rop fram öfver den darrande, förnäma qvin-
nans läppar.
— Mod, Eders furstliga höghet, mod, sade då Chicot
och nödgade henne att gå framåt.
— Ser du dessa vidunder, Chicot, sade prinsessan frå-
gande och blek af fasa samt visande på skuggorna.
— Jag ser inga vidunder, Eders furstliga höghet, sva-
rade narren tröstande.
— Ser du inte! Der — der — der!
Och hon pekade åt alla håll, allt eftersom fackellågan
förändrade skuggornas läge.
— Det är endast synvillor, svarade Chicot.
— Nej, nej! — De växa. — De röra sig! — De komma
närmare! — De Skola uppsluka oss!
— Nej, Eders furstliga höghet. Jag besvär eder vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free