Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135
långe, som var bunden vid en påle omgifven af brännbara
ämnen ärnade till ett bål, hvarpå han skulle brännas.
Celario ilade med pilens hastighet fram till detta olyck-
liga offer.
Dödsfängen var Ouabi !
Celario försummade icke att slita af de band, med
hvilka den olycklige var bunden och slöt honom derpå med
glädje och hänryckning i sina armar.
Den hjeltemodige Ouabi hade valt att hellre förlora sitt
iif än sin frihet. Hans sår hade knappast blifvit läkta,
förrän man tillbjudit honom att få lefva. Men vilkoret att
lefva som slaf ansåg han vara så nesligt, att han hellre ville
dö och han hade beslutat att sjelf ta lifvet af sig, så framt
icke hans fiender gjorde det. Iroqueserna voro genast fär-
diga att spara honom mödan att lägga hand på sig sjelf
och de hade till den ändan allting så i beredskap, att, om
hans tappre landsmän ett ögonblick senare infunnit sig, de
hade kommit för sent för att rädda sin anförares dyr-
bara lil’.
Sedan alla på detta sätt samlade iroqueser voro dels
nedgjorda, dels förskingrade eller tagna till fånga, marsche-
rade den segrande armén hem.
Celario ville nu frånträda sitt befäl, men Ouabi nekade
att taga emot det.
På hemvägen underrättade Celario Ouabi om Azakias
uppsåt att dö, emedan hon trodde, att hennes man hade
•omkommit och att han väntade henne i de dödas rike.
Han berättade äfven, att hon till den ändan hade till-
lagat en giftig dryck, men att hon ändtligen, ehuru icke
utan mycken svårighet, låtit öfvertala sig att dröja med
verkställandet af sin grymma föresats. Han omtalade allt
detta på ett sätt, som mycket rörde Ouabi och som nu hos
honom uppväckte helt andra tankar om vissa saker, hvilka
förut hade passerat, men hvilka han då icke så noga gifvit
akt på. Han lät emellertid icke märka, hvad’han härvid
tänkte, eller hvad han i anledning häraf ärnade göra, utan
de fortsatte sin marsch och kommo under detta samtal hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
