Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 136
Azakia, som under deras frånvaro haft ännu en dröm
af samma beskaffenhet som den förra, trodde nu, att hen-
nes öde var beslutadt och att hennes uppsåt borde verkstäl-
las. Men hur stor blef icke hennes förundran, då hon
ibland de lefvande fick se sin älskade man. som hon gjort
sig beredd att möta i andarnes verld.
Hon blef i förstone orörlig och mållös; men hon kom
sig snart före och gaf sin glädje tillkänna genom de lifli-
gaste kärleksbetygelser.
Sedan Ouabi på det ömmaste sätt omfamnat sm hu-
stru och i de kärligaste uttryck betygat sin erkänsla för
hennes trohet och sin glädje att ännu finna henne vid lif,
vände han sig till Celario sägande:
»Celario! Du har icke allenast frälst mig sjelf ifran en
neslig död, utan, hvad ännu mera är, du har tvenne gan-
ger räddat Azakia, hvars lif är mig långt kärare än allt an-
nat på jorden. Du eger derför större rätt till hennes per-
son än jag; och som jag äfven hör dig till, så önskar jag,
att du genom henne måtte anse bådas våra förbindelser
emot dig uppfyllda. Jag öfverlemnar henne åt dig såsom
det största offer af tacksamhet, som står i min makt att
gifva. Men jag skulle inte ha uppoffrat henne för att frälsa
mig från iroquesernas brinnande bål.
Det är inte möjligt att beskrifva det intryck, som dessa
ord gjorde på Celarios hjerta.
Det förekom honom icke så löjligt eller besynnerligt,
som ett liknande offer i allmänhet skulle förefalla här hos oss.
Ty han visste, att äktenskapsskillnader ibland vildarne icke
äro sällsynta. Äkta makar skiljas der lika lätt ifran hvar-
andra, som de sinsemellan förenas.
Men som han nogsamt förstod, att tvenne så såta ma-
kar som Ouabi och Azakia icke kunde skiljas åt utan en
ovanlig sjelfförnekelse, så satte han sig i sinnet att sjelf
icke gifva dem efter i ädelmod. Han nekade för den skull
att af Ouabi mottaga denna dyrbara gåfva, som likväl var
det högsta målet för hans önskan. Men Ouabi lät icke öf-
vertala sig att ändra, hvad han en gång beslutat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
