Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 —
Johans väpnare och hans tre män, som hållit vakt i lilla port-
hvalfvet, samt hertigens tre män, hvilka låtit sig berusas
under vaktgörningen.
Arbetet med uppställande af spöpålarne började genast.
En bön hade visserligen af en af hertigens förtrogna blif-
vit framställd men lemnad utan afseende.
Prinsessan Katarina fasade. Hon fruktade, att hertig
Erik i sin vrede skulle låta spöstraff vedergällas prinsessan
Cecilia och gref Johan.
Hon sade detta åt sin gemål, hvilken svarade:
— Något sådant är platt inte tänkbart.
— Du känner inte bror Erik, Edzard, utropade prin-
sessan ångestfullt. Du vet inte, hvart hans vilda sinne kan
leda honom.
— Men spöstraff åt Celilia, hans syster?
— Har han inte låtit bura in henne?
— Visserligen ! Detta är ett högst beklagligt faktum —
men spöstraff? —
— Det ena så väl som det andra. Jag måste tala vid
min broder.
— Han har ju stängt in sig.
_ Det kommer mig intet vid. Jag skall tala vid ho-
nom och om hillebardiererna vid hans dörr äfven lägga
sina lansar i kors för mig, går jag genom den dörren ändå.
— Vakta dig, Katarina!
— Jag fruktar intet. Mig kan Erik intet ondt göra.
— Hvilket slut på vårt glada bröllop!
— Dyre make!
— Det var en olycka, att din bror Erik följde med
hit ned till Vadstena.
— Ja, och Cecilia.
— Hvem hade kunnat ana något sådant!
— Hu! Hvad det dånar i slottet, när de timra på de
gräsliga spöpålarne på borggården. — Jag måste tala vid
Erik, innan det är för sent.
— Vill du, att jag följer dig?
— Nej, bättre är, att jag går ensam. Bror och syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
