Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 —
han mången gång, der han satt i sin högkarmade stol i
sitt rum försjunken i djupa betraktelser.
Gref Johan, hvilken hertig Erik låtit föra till Stock-
holm, satt tyngd af bojor inburad i Smedjegårdshäktet och
prinsessan Cecilia fick aldrig visa sig för sin gamle fader.
Konungen beklagade hjertligen gref Johan. Men rätt-
visan måste ha sin gång och grefven kunde inte släppas.
Fadern beklagade äfven i sitt hjerta djupt sin dotter, ja,
hans hjerta blödde vid tanken på, att han måste hålla henne
från sig. Men den
faderliga myndig-
heten skulle såras,
om han visade sig
svag. Hon skulle
äfven lidasitt straff
ochskörlefnadskul-
le af folket betrak-
tas som mindre
straffbar, om ko-
nungens dotter för-
lätes utan föregå-
ende straff.
Och i sanning,
straffet attinte fåse
sin far var för prin-
sessan Cecilia vida
hårdare, än omhon
blifvit fängslad.
Hon hade ju varit
När hon kom tillbaka till Stockholm blef hon fri, men hon
blef ringare än eh fånge, då hou ej tilläts visa sig vid hofvet.
Många bittra tårar grät den sköna prinsessan, der hon
satt i sin ensamhet dag ut och dag in samt blickade ut ur
slottets stora fönster som vette åt Horreport. Men lika
många djupa suckar arbetade sig upp ur hennes gamle fa-
ders bröst, derför att han ansåg sig skyldig att sluta sin
famn för sin dotter/
en fånge en gång, det var i Vadstena,
IIP
ov ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
