- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
198

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 198 —
— Jo, det hände en dag, då jag lekte nära vid hennes
spegel, der hon med något hvitt mjöl höll på att bota nå-
gra refvor, som åldern gjort i hennes ansigte, att jag af en
händelse ropade; »Ack, faster, hvilken vacker näsa ni hax
fått — och er hand är hvitare än snön!»
— Nå, då blef väl gumman glad, utbrast herr Eskil.
— Glad! Jo det vill jag lofva. Jag hade knappast sagt
dessa ord, förrän hon tog mig i famn och nästan qväfde
mig med sina kyssar —–––-Efter detta lyckliga ögon-
blick fortfor hon att dagligen visa mig nya prof på sin
kärlek; hon talade väl om mig och sade alltid, att jag hade
en för mina år högst ovanlig urskiljning.–––––-Jag häp-
nade öfver denna förändring hos henne; ty hon hade alltid
förut bemött mig med köld, ja, hon hade varit nästan ha-
tiskt stämd emot mig. –––––- Och jag har verkligen se-
dan märkt, att gamla mör äro särdeles barnkära.–––––-
Men för att återgå till faster, så insåg jag snart, att det
var mitt smicker, som hade förskafiat mig hennes ynnest
och derför beslöt jag att göra smickret till hufvudgrunden
för mitt uppförande i min tillkommande lifstid.
— Fy! sade fru Malin.
_ Nådigaste fruga, svarade herr Rudolf artigt, jag vill
till min egen fördel i edra ögon tillägga, att jag alls inte
är någon smickrare till själ och hjerta.
— Jag hoppas det, sade fru Malin.
— När min far, fortfor herr Rudolf, tyckte mig hafva
åldern inne att jag borde komma i skola för att lära läsa
skrift och för att öfva mig i ridderliga dygder, sände han
mig till England, till Oxford, der jag sattes i en af de
många skolorna, som finnas i denna stad. Men jag fick
det intrycket, att jag inte borde kalla läroanstalten för skola,
ty föreståndarens fina begrepp ansåg namnet skola för ett
alltför groft namn och han hade för den skull för att und-
vika misstag låtit öfver husporten skrifva med stora bok-
stäfver: »Akademien». Och äfven på detta ställe fann jag
snart, att smicker inte var något obekant eller oangenamt
för mina lärare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free