Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
Min kusin Johan bodde förut i Oxford och min
goda faster Debora flyttade till honom, när jag skickades
rtill riddarskolan i England. — Så snart min kusin eller
min faster kom för att, som vanligt är, fråga efter, hur jag
skickade mig, så voro de säkra på att få höra alla mina
goda egenskaper berättas på ett högst öfverdrifvet sätt.
Underfäktmästaren sade, att »junker Rudolf var den
skickligaste yngling, han någonsin sett.» Hans fru — jag
bodde i underfäktmästarens hus — klappade mig under ha-
kan och sade: »Han har ett litet vackert ansigte; Gud signe
det.» Öfverfäktmästaren klappade mig på hufvudet, såg stinnt
på mig och ropade: »Det är verkligen förunderligt. En
•sådan förkofring på så kort tid! Men naturen har varit fri-
kostig. Det är dock onekligt, att jag gör mig mycken möda
med junker Rudolf, ja det gör jag och han vinner allt mer
■och mer färdighet i vapenföring såväl som i bokvett.»
Herr Rudolf sade allt detta på ett högst komiskt sätt
och narrade alla att skratta samt fortsatte efter en klunk
nr bägaren och sedan han brutit ett ben ur den möra fo-
geln, hvilken fru Malin låtit servera sin gäst:
— Detta och mycket annat beröm fick jag, då mina
vänner helsade på mig. — Men ack! Efter dessa höga be-
grepp, man lärde mig fatta om mig sjelf, följde något helt
annat. Mina vänner voro knappt borta, förrän jag förvand-
lades till en helt annan pojke — — — Utan afseende på
mina stora egenskaper, min skönhet och allt det beröm,
man slösat på mig, fick jag stackare likväl smaka käppen
och flatan af svärdsklingan samt heta dumhufvud ifrån
morgonen till aftonen. — Men jag tröstade mig sjelf, så
godt jag kunde -—• — :— Jag hade inte heller mycket skäl
:att sörja, alldenstund mina anhöriga, fastän de voro bedragna,
voro nöjda och emedan de voro ganska frikostiga mot mig
just för mina lärares beröm.
— Min lärmästares smicker, fortfor han, lyckades till
den grad väl, att jag blef styrkt i den öfvertygelse som min
faster, min amma med flera gifvit mig, jag beslöt derför att
försöka min skicklighet på mina kamrater inom fäktskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
