- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
200

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 200 —
— Nu hur lyckades det? Bra? sade herr Eskil.
_ ja) jag fann snart mina planer lyckas ända till för-
undran; men för att utföra dem väl, var jag föranlåten att
bruka mycken försigtighet.
— Det kan jag tänka.
_ Det var alldeles nödvändigt för mig att först ut-
forska deras herrskande begär och böjelser.
— Det är gifvet.
— Fyl sade fru Malin.
— Jag berömde således aldrig en tvärvigg till junker
för hans vänlighet, utan i stället derför, att han satte en
heder uti att vara allvarsam och stadig. — — — Jag pri-
sade aldrig den late junkern för hans flit och lärdom, nej,
sådant föraktade han, utan i stället för munterhet och godt
lyune._______ Med ett ord, jag kittlade, dem alltid på det
stället, som var mest ömtåligt.––––––Öfverallt fann jag
fåfänga och jag gaf den riklig näring; och sannt är, att jag
genom detta mitt kanske just inte så vackra beteende för-
värfvade oupphörliga fördelar —–––-Hvar och en af
mina kamrater ansåg mig vara hans synnerliga vän — allt
för mitt smickers skull. — — — Följden deraf blef den,
att i alla tvister båda parterna gerna samtyckte att hän-
skjuta tvistepunkterna till min pröfning, emedan hvar och
en trodde, att jag hade en särdeles god böjelse för honom.
_________ På detta sätt egde jag en öfvervigt ibland alla
kamraterna; hvilket obeskrifligen smickrade min fåfänga.
— Men det var inte vackert gjordt af er, sade fru
Malin.
— Jag var älskad och afhållen af alla.
_ Det kan väl hända, fortfor fru Malin, men ni var
falsk. -
— Intet sqvaller hördes om mig och jag bör tillstå,
att jag lärde mycken vishet i skolan, icke af min bok; ty
i den delen får jag till min blygsel säga, att jag var ett
dumhufvud. —––– Min vishet var icke en djupsinnig
filosofs utan en verldslig menniskas klokhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free