Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 216 —
Junkern gick nu hastigt fram och tittade in i bersån.
Der satt på en mossbänk en uppnäst liten varelse, hvil-
ken han mycket väl kände igen. Det var en flicka, nätt
och fin klädd, hvilken lät sina små fotter behagfullt gunga
af och an, under det hon sjöng, emedan bänken var för
hög, för att hon skulle kunna stöda dem mot marken.
Hon satt alldeles stilla, när junkern tittade in i bersån
och visade inte heller någon öfverraskning. Det föreföll,
som om hon tagit för gifvet, att han skulle komma till
henne.
Och så var äfven förhållandet. Hon trodde, att han
skulle komma.
»Men mister jungfrun äran sin.
Den får hon ej igen»,
sjöng hon, just som junkern kom in i bersån.
— Ar det du, Bolla? sade junkern.
— Ja, junker, svarade flickan.
— Hur har du kommit hit?
— Jag har sprungit hit.
— Du var inte här nyss?
- Nej.
— Jag såg dig inte, när du kom.
—■ Jag smög mig hit.
— Du ville bli osedd.
— Jal
■— Då var det farligt att sjungas
— Jag ville kalla er hit.
— Mig?
— J*1
’— Du visste, att jag var i trädgården?
— Jag såg det från höganloftsbron.
— Hvad vill du mig?
— Hjelpa junkern ta reda på den, junkern söker.
— Jag söker? — Jag söker ingen.
— Ahjo, nog gör junkern det alltid. Gå till Silfver-
källan i skogen.
— Hvad skall jag der att göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
