- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
217

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 217 —
— Der sitter stolts jungfrun på riddar Manfreds sten.
— Hvad menar du med riddar Manfreds sten, flicka?
: — Kors, har inte junkern, som varit här vid Mälsåker
så mycket, hört talas om riddar Manfreds sten vid Silfver-
källan i skogen?
— Nej, det har jag inte, det der får du förklara mig,
Bolla.
Han gick fram i bersån.
— För länge, länge sedan, sade flickan, medan ännu men-
niskorna dyrkade afgudar och träbeläten, stod en vikinga-
borg der borta i skogen på andra sidan af slottet. Borgen
innehades af en fruktad berserk, hvilken stundom drog
med sina män landet kring på härnadståg och förde till sin
borg stora skatter af det renaste silfver.
En gång, när han kom hem från en sådan färd,
förde han med sig en ung och skön tärna, hvilken grät
strida tårar och bad, att han åter måtte föra henne till
hennes fader och moder, fiån hvilka han röfvat henne.
Men vikingen var döf för alla hennes böner och
bedyrade med eder, att att hon skulle bli hans.
Han förde henne in i borgen och gaf henne en jung-
frubur, hvilken han prydde med en myckenhet af röfvade
guld- och silfversmycken samt tillsade en ohygglig hexa att
bevaka henne, till dess att hon blef hans hustru.
Jungfrun bad liexan befria sig, men den hårda
qvinnan lyssnade inte till den armas böner och skrattade
åt hennes tårar.
Då började jungfrun att rufva på att uppfinna en
list för att komma från borgen. Hon hade hört vikingen
befalla hexan att fjettra jungfrun i kedjor, om hon skulle
försöka att rymma. Hon visste derför, hur farligt hvarje
försök att komma undan skulle vara; ty hon var fullkom-
ligt öfvertygad om, att den ohyggliga vakterskan skulle till
punkt och pricka utföra sin herres gynsamma befallning.
Men den arma jungfrun kastade alla betänkligheter
å sido och rufvade fortfarande på att utfinna en list, hvari-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free