Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 224 —
— En stolts jungfru?
•— Ja! . ... -,
— Mig är bekant, att vikingen har hos sig en rotvad
mö, hvilken en hexa vårdar, till dess att hon blir hans
— Helge Krist! Har jag kanske kommit på ratt spår!
utropade den andra stämman. Jag har besökt flera borgar
och krossat många sköldar för att finna ater mm hjärtans
kär, hvilken blifvit röfvad från mig.
— Manfred! ropade jungfrun med stag stämma af fruktan,
att hon skulle väcka slottsfolket och äfven kände hon sig sa
rörd, att hon mte ratt
kunde få fram stäm-
man: Manfred!
— Tyst, sade den
ena stämman, som
nyss talat.
— Hvad hör ni?
— Någon nämnde
mitt namn.
— Det är något
skogsrå, som nar-
rar er.
— Manfred! ropa-
de stämman åter.
_ Nej, nej! Det är intet skogsrå, det är mm älskade,
som ropar mig.
— Manfred! ljöd det för tredje gången genom natten.
— Hon är här helt nära.
_ Gå inte fram, varnade den andra.
— Jag trotsar allt för hennes skull.
Och Manfred, ty det var verkligen han, gick fram
några steg och kom så till den sten, der hans älskade var
— Manfred! sade hon, denna gång med en jublande
glädje i sin stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
