Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 238
ändock. Du är till ditt hjerta riddare, äfven om du sak-
nar de yttre riddaretecknen.
_ O, gör mig inte stolt, Helena.
__ Stoltheten kläder en man, liksom vekheten qvinnan.
Och de försjönko i kärleksdrömmar, der de nu gmgo
fram bland skogens träd, sedan de lemnat källan, foglarne
qvittrade sina älskliga toner öfver deras hufvuden och solen
kastade sina gyllne strålar öfver nejden. — De kande sig
så outsägligt lyckliga, der de gingo vid hvarandras sida
De visste ej af något annat än hvarandra, kärlek, ljus och
grönska, den sistnämnda ej blott i naturen utan fastmera
i deras hjertan.
— Det är ljuft att lefva, sade efter en stund jungfru
Helena och såg upp i sin älskares manliga ansigte.
_ Ja, svarade junkern, det är ljuft, då man vet sig
vara älskad af den, som man sjelf älskai.
_ Hvarför skulle man inte älska? Gud sjelf älskar ju
hela naturen och oss enskildt hvar och en. Karleken ar
ett himlabarn, en helig gåfva, som den högste nedsandt i
menniskans själ.
— Dina tankar äro så upphöjda och ädla, ljufva He-
lena. Det är, som––––––
— Tyst!
— Hvad är det?
— Jag tyckte mig höra något prassel.
De lyssnade.
— Du misstog dig, Helena.
— Kanske gjorde jag det.
— Helt visst var det din egen klädning, som fört med
sig något ris, hvilket astadkom ljudet.
— Måhända är det så.
- Men, min älskade, vi få ej gå längre här, vi måste vända
om till slottet; gå vi länge så här så komma vi till slut
fram till Yaxäng. ,
_ Der skulle vi bli väl mottagna af nddar Rudolf
Björnson Ryde, svarade jungfrun skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
