- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
245

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 245 —
— Jag vet det och jag vill vara riddare till handling
och tanke, äfven om kedjan och sporrarne ännu någon tid
förvägras mig.
— Det rätta ridderskapet sitter i hjertat, sade rid-
dar Eskil.
— Så har jag också fattat saken, fartsatte junker
Gustaf.
Ingen gaf akt på, hvilken underlig eld som glödde i
hans blickar, då dessa träffade junker Holger. —
Dagen skred framåt och då den nalkades sitt slut, upp-
sökte junker Gustaf jungfru Helena vid svandammen, der
hon var sysselsatt med att mata de ståtliga svanarna, hvilka
voro så tama, att de till och med togo föda ur hennes
hand.
Junker Holger hade ridit ut tillsammans med riddar
Eskil och deras båda väpnare för att motionera hästarne, som
länge nog otåligt stampat i spiltorna.
Junker Gustaf hade blifvit ombedd att vara dem följ-
aktig på ridturen, men han hade afböjt detta och stannat
hemma. Han hade dessutom flera gånger under dagens
lopp låtit påskina, att han ej längre borde taga riddar
Eskils och fru Malins gästfrihet i anspråk samt att han
inom kort skulle lemna Mälsåker.
Jungfru Helena hade på aftonen skyndat ned till sva-
narna, hvilka länge nog blifvit glömda.
De ståtliga djuren kråmade sina halsar, då de fingo se
sin beskyddarinna samt summo med raska tag mot dam-
mens brädd, der hon satt sig ned på en liten mossbänk,
som junker Holgers väpnare på sin unge herres befallning
der uppbygt.
Inte lång stund hade hon suttit der och pratat med
sina befjädrade älsklingar, förrän hon hörde steg bakom
sig och då hon såg sig om, fann hon, att det var junker
Gustaf, som nalkades den plats, der hon satt.
Hon tyckte inte om, att hon blef störd, men låtsade ej
derom, emellertid erbjöd hon honom ej att taga plats vid sin
sida på mossbänken, som hon: ofta tillåtit junker Hol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free