- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
246

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 246 —
ger göra, utan hon lät honom stå bredvid sig, allt under
det att hon fortsatte med att mata djuren, hvilka först
blefvo skrämda genom junkerns ankomst, men snart nog
återkommo till sin herrskarinna, då de funno, att han ej
hade någon ond afsigt emot dem.
— Stör jag eder, stolts jungfru, sade junkern artigt.
— Nej, svarade hon entonigt och utan att se upp samt
kastade i detsamma ut på vattenytan litet föda, som sva-
narna täflade med hvarandra att uppfånga.
— Ni älskar djuren, fortfor junkern.
_ ja, skulle jag inte göra det? De äro så fridsälla,
svarade hon och kastade åter ut föda till svanarna, hvilka
nu åter samlats framför henne men likväl icke vågade
komma så nära dammbrädden, att de kunde äta ur hennes
hand. Dertill hade de allt för stor respekt för den granne
junkern.
_Ni har rätt, stolts jungfru. De äro fridsälla; men
likväl kifvas de nu som bäst om födan, som ni kastar ut
till dem.
— Det är sannt, att de kappas sins emellan för att få
det mesta och deri likna de menniskorna.
— Deri har ni rätt.
_ Men de skilja sig från menniskorna mycket deri-
genom, att de inte genom list och ränkor söka att öfver-
lista hvarandra.
— Kanske det, svarade junkern och bet sig i läppen.
Han undrade, om dessa ord voro riktade direkt mot honom
och om jungfrun sålunda sett djupare in i hans själ, än
han förmodade.
Det bief en stunds tystnad, under hvilken jungfrun
uteslutande sysselsatte sig med svanarna och junkern med
jungfrun, i det att han noga betraktade henne och fann,
att hon var vackrare, än han förut gifvit akt på. Och ju
mer han såg på henne, desto mera upptändes hans hat mot
junker Holger.
— Jag skall ega denna qvinna, tänkte han. Hon må-
ste bli min.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free