Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
Gud genom våra löften. Vi älska hvarandra, och min far
kan inte vara så grym, att han skiljer oss åt. Nej, nej, vi
älska hvarandra för högt, för att vi skulle kunna lefva utan
hvarandra.
Och hon kastade en blick på solvisaren samt gjorde en
liten min af besviket hopp, då hon inte såg till junker Hol-
ger, fastän tiden var så långt framskriden på morgonen.
En suck höjde hennes bröst och hon gick bakom Man-
freds sten sjungande med sakta röst:
Och jungfrun hon gick till sjöastrand
— Glöm aldrig bort mig. —-
Så mötte der henne en ung adelsman
— Medan linden gror ute på fager ö. —
Han kastade gulibanden i hennes knä
— Glöm aldrig bort mig. .—
»Och mig, sköna jungfru, trolofven härmed.»
— Medan linden gror ute på fager ö. —
»Och -vill du ej trolofva mig»,
— Glöm aldrig bort mig. —
»Kom, sätt dig ned och tala med mig.»
— Medan linden gror ute på fager ö. —
»Jag tjenar uti konungens gård»,
— Glöm aldrig bort mig. —
»Den yppersta riddaren skall du få.»
— Medan linden gror ute på fager ö. —
Åter såg hon på solvisaren. Skuggan hade flyttat sig
litet, sedan hon sist såg dit upp.
— Hvi kommer inte Holger, klagade hon illa till mods
hvarför skall jag vänta? Borde inte han längta hit lika
mycket som jag?
Och hon tog åter upp en prestkrage samt räknade på
de hvita blombladen:
— Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte, älskar!
— Blommornas orakel säger mig, att jag är älskad af
honom, sade hon jublande. Ja, jag vet, att han älskar mig,
såsom jag älskar honom! — Men hvarför dröjer han nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
