Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299 —
Sticken edra vapen tillbaka i skidorna. Ingen af eder har
rätt att vredgas på den andra. I ären lika stora brushufvuden
båda tvål I ären — — — Nåja!
— Nådige hertig! sade herr Eskil.
•— Eders furstlige nåde! sade herr Rudolf.
— Bort med vapnen! befallde hertigen.
De båda riddersmännen lydde. Sjelf stack hertigen
äfven klingan i skidan.
— Brushufvuden! fortsatte han. — Hvad viljen I? —
Stilla, Eskil Torstenson och I, Rudolf Björnson, förklaren er!
Hela trätan uppkom derigenom, att ni sade herr Eskil
Torstenson, att han inte skulle lofva för mycket i afseende
på sin dotter.
— Ja, svatade riddar Rudolf, der blef jag afbruten i
mitt tal och har sedan inte kunnat få försvara mig med ord.
— Gör det nu!
— Men förolämpningen!,
— Den har aldrig skett — det är misstag alltsammans,
förklarade hertigen.
— Gerna räcker jag Eskil Torstenson en broderlig hand.
— Och du, Eskil? sporde hertigen.
— Jag vill ha en förklaring.
— Den lär väl ej heller uteblifva, om jag rätt förstått
herr Rudolf.
— Nej, jag är färdig att gifva den och det så mycket
mer, som jag vet, att hvarje stund, som förgår, medför
ökad ångest åt stolts Helena, som bidar tröstlös vid Silf-
verkällan.
— Min dotter?
— Ja!
— Tröstlös hon? /
— Ja!
— Och ni har inte sagt det!
— Ni har sjelf hindrat mig derifrån.
—< Vid Gud, jag har felat mot er.
— Det är glömdt.
■— Ädle vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
