Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 300 —
— Ert handslag!
De båda riddersmännen. vexlade ett handslag, att det
ekade i gemaket.
— Och nu, säg. allt, allt !
— Jag mötte er dotter vid Silfverkällan.
— Ni sade det.
— Glad helsade jag den sköha jungfrun.
— Men hon är tröstlös, säger ni?
— Ja! jag studsade tillbaka, då jag närmare betrak-
tade henne.
— ELvad hade då händt?
— Hon grät.
— Små flickgriller, helt visst.
— Och hennes händer voro blodiga.
— Blodiga? Min Helena har då skadat sig?
— Jag trodde det i början, men med en gest af sin
hand visade hon på ett mörkt föremål, hvilket låg på blom-
stren kring Silfverkällan.
— Hvad var det?
— Jag fann, att det var en man, som låg der med
blodigt hufvud och med blödande bröst.
— Guds död! Hvad säger ni!
.— Hans högra hand omfattade hårdt ett svärdsfäste
och det syntes tydligt, att en förfärlig strid hade blifvit ut-
kämpad för helt kort stund sedan.
— Hvem var det?
— Jag lutade mig ned öfver den sårade och fann, att
han var junker Holger Svanteson Grip.
— Holger?
— Ja, eder gäst.
— Guds död! Ett våld i min park! — Och Helena?
— Jungfrun är uppgifven af sorg.
— Är hon qvar vid källan?
— Ja, jag lofvade att underrätta eder om olyckan och
uppmana eder att befalla folk till platsen för att bära den
sårade in i slottet.
— Tillgif mig, vän Rudolf Björnson, min häftighet nyss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
