- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
304

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 304 —
— Gustaf Stensson. — Han har varit er gäst?
— Ja, han är det ännu.
— Har han då kommit åter?
— Nej, ännu inte. Men snart nog skall han väl komma,
det är nu länge sedan, han red ut troligen för att motio-
nera sin häst.
— Hed han ensam?
— Ja, endast hans väpnare följde honom.
Hertigen blef grubblande och samtalet afstannade.
Fru Malin undrade storligen öfver, att inte hennes ge-
mål beledsagat hertigen ut ur slottet och lika förvånad var
hon öfver, att hennes dotter ej heller syntes till. Sjelf
hade hon mycket att styra och ställa med i kök och vist-
hus, men hon kunde inte lemna sina höga gäster, då hvar-
ken hennes man eller hennes dotter var närvarande.
— Hvilken härlig trakt, utbrast slutligen prinsessan,
bor ni lika vackert, riddar Rudolf Björnson?
— Naturen är- leende kring Vaxäng liksom här, men
min gård är ej så storslagen som denna, svarade riddaren.
Hertigen satt lika trumpen, som han varit en stund
och det syntes, att han grubblade på något. Hans ögon-
bryn, hvilka redan i hans ungdom voro mycket buskiga,
drogo sig allt mer och mer tillsammans och prinsessan
Cecilia, hvilken visste, hvad detta hade att betyda, blef oro-
lig. Hertigen kunde vara mycket glad och tyckte mycket
om ett godt skämt; men satte han sin onda sida till, brag-
tes hela hans omgifning i darrning. Sådan var han som
ung, sådan var han äfven som äldre, då likväl strängheten
och allvaret togo afgjordt välde öfver hans naturliga mun-
terhet.
_ Hvar dväljes husets herre? sade prinsessan mera för
att ha något att säga än af verkligt intresse.
— Jag har just grubblat deröfver, sade fru Malin; med
Eders furstliga högheters tillåtelse skall jag se till–––––-
— Stanna, fru Malin, sade hertigen barskt, eder herr
man har vigtiga värf att sköta och hans göromål böra ej
störas af hans gäster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free