Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305 —
Fru Malin neg åter, men vågade säga:
•— Tillåt mig dock kalla min dotter, hvilken denna
dag tycks vara en sannskyldig sjusofvare.
—- Låt stolts jungfrun hvila i höganloftsbur, sade
hertigen.
Fru Malin blef illa till mods, derför att hon inte fick
någon anledning att för en stund lemna sina gäster. Hen-
nes tankar ilade till köket, der pigorna kanske brände hen-
nes stek eller annorlunda förstörde den måltid, af hvilken
hon hoppats få heder.
Hon måste emellertid stanna.
Samtalet hade nu alldeles upphört och hertigen tyck-
tes vara försjunken helt och hållet inom sig sjelf, till dess
att han slutligen sade:
-— Jag har en ting att tala med er om, fru Malin.
— Jag är Eders furstliga nådes hörsamma tjenarinna,
svarade fru Malin.
— Jag såg i går här tvenne junkrar.
— Ja, Holger Svanteson Grip och Gustaf Stensson
Brahe.
— Äro båda ofta gäster på Mälsåker?
— Ja, Holger Svanteson, ende sonen till Svante Boson
Grip till Hjortsberga, har varit min Helenas lekkamrat och
vistas ännu ofta här på Mälsåker.
— Och Gustaf Stensson?
— Junker Gustaf är oss mycket litet bekant. Han
följde Holger hit från Stockholm, der båda deltagit i tor-
neringen. De hade der hoppats vinna sina gyllne sporrar,
men misslyckades båda derutinnan.
— Äro de goda stalllbröder?
•— Ja, jag tror det, ehuru deras bekantskap är ganska
ytlig-
— Holger Svanteson är eder dotters lekkamrat?
— Ja, ofta var han här som bam och lika ofta var
vår Helena på Hjortsberga.
— De båda unga älska då hvarandra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
