- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
317

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 317 —
— Aek att jag hade min älskling frisk, suckade hon.
Hur mycket mera skulle jag ej vilja gifva derför än ett
gyllne bandi — Men ack, inga gåfvor hjelpa mig. Han
ligger lika blek och stel som förut och kramar krampaktigt
om sitt svärdfäste. Det ser ut, som om han väntade någon
för att slå till. — Ja gifve Gud, att den, som gjort detta
dystra och blodiga dåd, måtte bli straffad efter förtjenst,
jag skulle sjelf kunna stöta dolken i den ohyggliges hjerta.
Hon satt åter tyst och såg på junkern.
Att han lefde, det förstod hon; men hon hade äfven
fullkomligt klart för sig, att hans lifslåga endast flämtade
matt och att det minsta och obetydligaste af någon oför-
sigtighet skulle kunna släcka densamma.
Men hon hade äfven det hoppet, att man skulle kunna
blåsa på glöden, så att lågan skulle flamma upp klar och
värmande.
Men ovissheten plågade henne gräsligt. Hvilken out-
säglig glädje skulle hon ej finna, om man sade henne, att
junkern var räddad till lif och helsa. — Men hon skulle
dock mottaga budet om hans död med mera lugn än hon
kunde finna nu under denna ovisshet.
Hon sjöng vidare på den gamla folkvisan om den un-
derbara harpan :
»Och kära min syster, mig hjelp du i land.
■ «3,’ Ungt är mitt lif. —■
»Och dig vill jag gifva min gulikrona grann.»
— Väller mig den tunga —
»Din röda gulikrona får jag väl ändå»;
" — Ungt är mitt lif. —
»Men aldrig skall du på Guds gröna jord gå.»
— Våller mig tunga. —
Nu öppnades dörren till kammaren af Bolla, hvilken
blifvit mycket blek af oro. Hon höll sin unga matmor
mycket kär, den goda flickan och hon visste bättre än nå-
gon annan på Mälsåker, hur fäst jungfru Helena var vid
junker Holger och hur mycket han älskade henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free