Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 318 —
Jnngfru blickade upp mot dörren.
— Är det du, Bolla, sade hon.
— Ja, stolts jungfru, tillåt mig att en stund få sitta
hos junkern.
— Nej, Bolla, jag lemnar inte min plats.
— I blifven så sorgligt stämd, goda jungfru.
— Hvad kan du annat tänka? — Sorgligt stämd? —
Hur skulle det kunna vara annorlunda, Bolla?
— En half dag i sorg tröttar mera än tre dagar i
glädje. , ,
- Sorgen är tung, ja mycket tung, Bolla; men ve den
menniska, som inte har krafter nog att bära den. — Sor
gen är en himlens gåfva liksom glädjen och det tillhör
menniskan att bära dem båda, när de gifvas henne. - Ja,
Bolla, det är kanske stundom svårare att utan yrsel bara
glädjen än att med jemnmod och förtröstan bära sorgen.
— I talen så höga ord, stolts jungfru. Men I ären af
ädel börd också, då jag blott är en fattig bondflicka, Till-
gif mig, att jag ville hjelpa eder vaka vid den sjukes badd.
Jag menade så väl med min älskade herskarmna.
- - Goda flicka! Du är en vän som få, en tjenarmna
som få. Himlen må belöna dig för din trohet.
Hon gjorde ett tecken med ena handen. Bolla neg
djupt för sin unga matmor och gick.
När hon hade lemnat rummet, började jungfrun ater
att sjunga på sin sorgliga melodi:
»Och kära min syster, hjelp mig du i land»,
— Ungt är mitt lif. —
»Och dig vill jag gifva min fästeman».
— Väller mig den tunga. —
»r>in fästeman får jag väl ändå»;
— Ungt är mitt lif —
»Men aldrig skall du på Guds gröna jord gå.»
— Våller mig den tunga. —
Bolla gick gråtande utför trapporna och nedåt stallet
till. Hon ville träffa Torsten, junker Holgers väpnare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
