Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319 —
hvilken hon älskade lika högt, som jungfru Helena älskade
Holger. Bolla visste äfven, att Torsten var junkern en
fullt trofast tjenare.
När hon kom ned till stallet, hörde hon ett underligt
ljud, det lät, som om luften hvinit — men det var ju all-
deles lugnt. — När hon kom ännu närmare stallet, hörde
hon, att det knastrade och pep. Det kunde då inte komma
ur luften, detta ljud. — Hon fick också snart förklaring
på det.
När hon öppnade dörren till sadelboden, hvilken var
sammanbyggd med stallbyggnaden, brusade det nämnda lju-
det mot henne. Det var Torsten, som stod vid en slipsten,
hvilken drogs af en stallpojke.
— Hvad gör du, Torsten? frågade Bolla.
—- Jag slipar dolkar och dartar.
— Hvad vill du göra?
— Straffa den, som misshandlat min junker.
— Gud nåde oss! Aldrig få vi veta, hvem som gjort det.
— Aldrig! — Det var dåligt! — Jag vet det jag!
— Du, Torsten?
— Ja!
— Då vet du mer än någon annan här på Mälsåker.
— Kan väl vara!
— Hvem är det?
— Den, som ligger död här i morgon med ett af mina
vapen i sitt hjerta — —
—- Helige Gud, Torsten! Du ämnar väl inte ... .?
— Jag vill straffa!
— Du kan misstaga dig!
Nej i
— Torsten, Torsten, betänk dig!
—- Det har jag gjort.
— Vet du, hvad det kostar att döda en menniska?
— Ja!
— Man skall hänga dig!
— Må vara! Men först skall junkern vara hämnad!
Bolla grät bittert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
