Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. — mi —
iimat på Mälsåker och hafva sänkt slottet från ett glädjens
och fridens tempel till ett dystert hvalf — ej för döda, men
för oroliga själar och det just vid j den tid, då I, Eders
furstliga nåde och hans hertigliga höghet, hertig Carl, vär-
digats skänka vårt slott en förut ej anad glans genom Eders
furstliga högheters nådiga besök härstädes.
— Ni är. alltför artig, herr Eskil, sade prinsessan.
— Nej, nådigaste furstinna! I detta fall vågar jag mot-
säga Eders nåde.
— Men förklara Eder angående junker Gustaf Stens-
son. Det är mig fortfarande en gåta, att hans farbroders
tjenares ridt till Mälsåker förvånar er, herr Eskil.
— Gåtan är lätt tydd : Herr Sten Gustafsson Brahe vet
ej, att hans brorson vistats på Mälsåker.
- Ah!
— Nådig herre––- —— började Tor.
—- Tyst! befallde riddaren.
— Han visste icke — — eftersade prinsessan.
- Nej.
—- Och ändock voro tjenarne på väg hit för att till
junkern frambära hans bud?
— Ja, det är just det besynnerliga.
— Ni har rätt, herr Eskil Torstenson, sade prinsessan.
Jag är nu lika förvånad som ni. —Men har ni inte miss-
tagit eder?
— Det har jag ej. Junker Gustaf red liksom junker
Holger, hvilken nu ligger i mitt slott illa misshandlad, till
Stockholm för att deltaga i den tornering, som vår nådige
konung behagat utlysa och der det skulle kämpas om gyllne
sporrar och riddarekedjor. Båda junkrarne hade hopp om
att bli riddare vid denna tornering — båda misslyckades
och redo från Stockholm illa till mods nedåt landet. Jun-
ker Holger red ej till sitt hem vid Hjortsberga utan styrde
kurs hit till Mälsåker, der han mente, att han skulle bli
mottagen med hjertlighet och der han äfven kunde vara
säker om att slippa höra sårande ord om sig och sin miss-
lyckade kamp för riddaresporrarne. — — Junker Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
