Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 -
du helt visst icke beröfvat din moder det barnsliga förtro-
ende, hvilket jag alltid förut haft och hvarför jag med glad
tacksamhet prisat Gud.
Du trycker ett törne in i mitt hjerta, moder, då
du säger, att jag tagit mitt förtroende från dig.
— Ett törne? —
— Ja!
_ Hade du ej tryckt en dolk i mitt hjerta, så skulle
du ej känna törnet i ditt.
— Jag förstår dig ej, goda moder.
— Och likväl är saken så enkel.
— Jag skulle tryckt en dolk i ditt hjerta?
— Ja!
— O, nej, nej! Jag älskar dig ju så högt.
— Jag hade trott det!
— O, moder! nu förvandlar du sjelf törnet till en dolk.
— Det är din egen sak. Hvarför är jag ej längre
värd ditt förtroende? — Ej var det väl blott slumpen, som
förde dig till Silfverkällan i morgse?
Jungfrun svarade ej.
_ Du säger ingenting, Helena, fortfor fru Malin.
Åter följde tystnad.
_ En tystnad på en fråga är detsamma som ett med-
gifvande, mitt barn.
Jungfru Helena började att hysteriskt leka med den
lilla väska, som hörde till hennes dräkt och hängde vid hen-
nes venstra sida.
_ Har inte din moder rätt, Helena?
Hon svarade ej.
— Nog var det någonting, som dref dig till källan? —
Något mera än blott det, att du af gammalt tycker om
platsen?
Hon lutade sig framåt och sökte se in i sin dotters
ansikte.
Jungfru Helena kände sig illa till mods; men hon er-
for äfven en ljuf känsla, ty hon visste, att hon med fullt
förtroende skulle kunna tala med sin mor just i det ämne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
