Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 355 —
hvilket modern — visserligen ännu i förtäckta ordalag —
vidrörde.
Och nu smälte kring hennes hjerta all den is, som
afhållit henne att i denna enda sak förtro sig till sin mor.
Hon höjde sina armar och ögonblicket derefter voro
de slagna kring moderns hals, under det att den unga och
vackra jungfrun lutade sitt hufvud mot det moderliga
bröstet.
— Goda moderI sade hon.
— Nu känner jag igen min dotter, sade fru Malin och
lät sin ena hand glida öfver hennes lockar.
— Ack! —-
—• Jag vet, hvad du vill säga. Du behöfver inte an-
vända ord till din bekännelse.
— Moder!
— Du har vuxit upp till jungfru, min Helena. Ditt
lilla barnahjerta har vidgat sig och mottagit en gäst, en
gudagäst — kärleken — den gryende kärleken.
Jungfru Helena klamrade sig allt fastare och fastare
vid sin mor.
— Du älskar Holger Svanteson, Helena!
— Han är min barndomsvän.
— Ja, din glade och hurtige lekkamrat, jag vet det,
min Helena. Ser du nu, att du inte varit fullt uppriktig
mot din mor. Du har inte velat tillstå den första kärleken.
Hon kysste ömt sin dotter på pannan.
— Mitt goda barn, fortfor hon, jag har länge fruktat,
att en ömsesidig kärlek skulle uppstå mellan dig och Hol-
ger. Jag har fruktat, säger jag. — Vet: Holger är blott en
junker.
— Han är så ädel.
— Jag vet det. Hans hjerta är godt. Men de gyllne
sporrarne och riddarkedjan–––––-
— Han skall vinna dem.
— Det är mitt hopp — dock ingen ser in i framtiden.
— Moder!
— Din far och jag hafva ofta talat om eder båda. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
