- Project Runeberg -  Drottning Karin. Historisk roman från Erik XIV:s tid /
356

(1899) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 356
hvad vi hafva befarat, har nu inträffat. - Vi lemna dig
icke till gemål åt en junker.
— Moder! Moder!
— Ditt namn och din börd, min dotter!
Nu brast en flod af tårar loss ur den förut så sorgsna
Helenas sköna ögon.
— Gråt ut vid din moders bröst, min flicka. När tårarne
lättat ditt bröst, skall du snart finna, att dina föräldrar
vilja ditt sanna väl och se längre, än du kan göra till följd
af din ungdom och din oerfarenhet samt ännu mera till
följd af din gryende, hemliga kärlek.
Jungfrun fortfor att gråta. Hennes bröst häfdes och
hela hennes gestalt skakades våldsamt, under det att hon
låg vid sin moders hjerta.
_ X)in far och jag. min Helena, tänka väl, att en
riddersman, lika ädel, som junker Holger är god, skall
komma att fika efter din hand; ja, vi veta äfven en, som
gerna skulle vilja se dig som slottsfru i sin borg — men
han har inte fått något löfte af din fader. — Godt är ock-
så detta; ty under den tornéring, som om en månad kom-
mer att försiggå här på Mälsåker på hans furstliga nåde
hertig Carls önskan och befallning, kommer mången ädel
riddersman att gästa vår borg och kanske då —
_ O, moder, moder! Tala inte så! Jag kan ej lefva
utan Holger!
_ Menniskans hjerta liknar såpbubblan, tror man,
medan man är ung. Man ser bubblan strålande i solljuset
och man vill taga den — men intet blir qvar. — Den unga
menniskan tror, att hjertat är sådant, att det brister så lätt
som bubblan. — Men då man blifvit äldre, mitt barn, kom-
mer man till andra och sundare tankar. — Hjertat brister
ej så lätt, min dotter.
— Jag kan ej lefva utan Holger.
— Min goda flicka, Holger kanske aldrig mer kommer
upp på sina fotter, hvad vill du då?
— Dö!
— Helena! Jag förbjuder dig att komma med sådana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottkarin/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free